Muhammed en profet från Gud! (Del 2)

Kategori: Hans kall
Publiserad: 19-06-2010

Muhammed en profet från Gud! (Del 2)

Det tillfälliga avbrottet:

 

Efter händelsen då Gabriel uppenbarade sig i Hiragrottan dröjde det en längre tid utan några uppenbarelser alls. Vid det här laget började Muhammed oroa sig för att Gud kanske hade övergivit honom. Profeten kunde i perioder bli så deprimerad att han ville kasta sig nedför ett stup och just som han var i färd med att göra det hörde han en röst som sade:

-          Du är i sanning ett sändebud från Gud.

Varefter han lugnade sig och begav sig hemåt. Och Ibn Hadjar al-Asqalani en av de tidigare lärda av islam sade beträffande detta:

-          Denna temporära ”paus” hade i syfte att avlasta Sändebudet från den rädsla som tyngde honom och för att få honom att längta efter mer uppenbarelser.

När så förvirringens skugga tonades ner, hissades flaggan för sanningen upp.

 

Uppenbarelserna börja r återinträda

 

En dag när Profeten hade spenderat tid i kontemplation i grottan och skulle ta sig hem, visade sig Gabriel just när han var i färd med att gå ned från berget. Profeten själv beskrev upplevelsen:

-          När jag gick ned från berget och stod vid avsatsen till dalen nedanför hörde jag en röst säga, ”Muhammed! Du är ett sändebud från Gud och jag är Gabriel. ” Jag fylldes genast av respekt och bugade mig ned på marken. Sedan skyndade jag mig hem till Khadija och sade till henne igen att täcka mig. Hon lade en filt om mig och skvätte lite vatten på mig. Det var vid det tillfället han tog emot den andra uppenbarelsen.

 

”O du som sveper in dig! Ställ dig upp och varna! Och prisa din Herres majestät! Och rena ditt hjärta och fly från all hednisk smitta! Och när du ger, ge då inte för att få något tillbaka! Och ha tålamod och fördrag för din Herres skull!”

[Koranen 74:1-7]

 

Därefter började uppenbarelsen komma mer frekvent och regelbundet. Muhammed blev med den första uppenbarelsen utnämnd till profet och med den andra till Guds sändebud med två huvudsakliga uppgifter till handa:

  1. Att ställa sig upp och varna. Han blev ålagd att lära ut kunskapen om Gud och varna dem från följderna av synder.
  2. Att underkasta sig Guds befallningar och föregå med gott exempel.

I detta kapitel framgår en serie instruktioner till Profeten och vid närmare undersökning av varje vers framhävs de grundläggande religiösa plikterna i Islam.

 

Förklaringen av de tidigare nämnda verserna följer nedan:

 

  1. Förkunna och varna: Detta var alltså den första plikten som påbjöds i Koranen. Med detta menas att Profeten är ålagd att varna folket från Guds straff om de inte tar avstånd från deras tyranni, villfarelse och dyrkan till annat än Gud och sätter likar vid Hans sida vad beträffar Hans namn, attribut, rättigheter och göranden.
  2. Vidhållande Guds befallningar enbart och att högakta Honom enbart.
  3. Att fly från all hednisk smitta. Dvs. ”rena” sig själv från avgudadyrkan och andra oanständiga och föraktfulla handlingar.
  4. Och ta avstånd från ar-Radjz – dvs. från de saker som orsakar Guds vrede. Detta genom att hålla sig vid lydnad och ta avstånd från olydnad.
  5. Och när du ger, ge då inte för att få något tillbaka. Behandla inte andra väl bara så att du kan belönas av dem.
  6. Och ha tålamod och fördrag för Guds skull. Vid motgångar på denna kallelseväg bär dem med tålamod.

Fortsättning på del 3…

 

 
logo