Vad var Profeten Muhammeds viktigaste kall?

Kategori: Hans kall
Publiserad: 19-06-2010

Vad var Profeten Muhammeds viktigaste kall?

Genom uppenbarelser tog Profeten Muhammed mänskligheten bort från dyrkan och lydnad av annat än Gud, till att endast dyrka och underkasta sig Honom, den Högste, den som är utan partner eller like. Följaktligen befriades mänskligheten från att tjäna och underdåna sig annat än Gud och detta är i sanning den högsta äran som skänkts till hela mänskligheten.

Det förhållande människorna levde under före Profeten Muhammed förärades med uppenbarelser från Gud, var ett klassystem baserat på stamrelationer, ekonomisk överhet och slavhandel. De välbärgade och inflytelserika var de herrar som skulle lydas, medan fattiga och utomstående var tjänare och underdånade följare. Slavar var blott en materiell ägodel som såldes, byttes eller gavs bort utan minsta hänsyn till mänskliga känslor då de motsträvigt blev separerade från sina familjer.

Ledarna och uppsatta i samhället framtvingade seder och villkor, vilka antogs som lagar och tvingade folket att slaviskt följa dem. De rivaliserade sig mot Gud den Endes auktoritet, då Gud endast är värdig alla former av dyrkan och lydnad. Alla människor – vare sig mörka, ljusa, rika eller fattiga, högbördig eller slav, skulle bli föremål för Guds auktoritet och dom. Det var för detta syfte han sände Profeten Muhammed med Islams budskap såsom återges i vittnesbörden:

”Det finns ingenting värd dyrkan utom Gud och Muhammed är Hans sändebud.”

Hedendom tillämpades i form av statyer av trä och sten medan Muhammed i motsats kallade människor till Gudsenheten vad gäller Hans Herravälde – dvs. Hans egenrätt till skapande, samt Hans egenrätt till dyrkan och lydnad. Ty Gud säger i Koranen:

”O människor! Tillbe er Herre som skapade er och de innan er, kanske ska ni höra till dem rättfärdiga.

[Koranen 2:21]

Och han sade:

O människor! Hör på denna liknelse som här framställts [för er]: de som ni anropar i Guds ställe kommer aldrig att skapa [ens] en fluga, även om de förenar [alla sina krafter ] för [att åstadkomma] detta. Och om en fluga stjäl något från dem, kan de inte ta det ifrån denna [fluga]. Lika maktlös är den bedjande som den till vilken bönen ställs.

[Koranen 22:73]

En av Profetens följeslagare beskrev den förvandling Islam tillförde arabernas liv – från skam och vanära till förnämlighet och heder. Hur de lämnade mörkret av lydnad av människor till lydnad och dyrkan av Gud endast. Detta åskådliggjorde för dem den sanna meningen med detta liv. Såsom Rab’i Ibn ’Amir sade, då han tilltalad en persisk general:

”Gud har sänt oss för att frige den som vill, från dyrkan till Guds tjänare till dyrkan av Gud. Från inskränktheten av denna värld till väldigheten av denna värld och från tyranniet av andra religioner till rättvisan av islam.”[1]

Fransmannen Etienne Denier som antog namnet Nasirudin, nämner i sin bok ”Muhammed - Guds Sändebud” om den balans, globalisering och framtida roll som detta Gudomliga budskap bär på. Han säger:

”En mycket viktig sak [i Islam] är frånvaron av förmedlare mellan individen och dennes Herre. Detta är vad förnuftiga människor finner i Islam, då den är fri från mystik och helgondyrkan. Det finns inget behov av tempel eller helgedom, ty hela jorden är lämplig för dyrkan. De som hyser större strävan efter Gud finner i Islam ett renlärigt perspektiv i tron på Gud. I den finner dem de mest extraordinära och förnämsta av dyrkanshandlingar och de mest otroliga uttrycken av åkallan.”[2]

 

Ref: ”Needs of Humanity” s.5-7.           



[1] Ibn Kathir: Al-Bidaayah wan-Nihaayah, (39/7).

[2] Muhammed – Messenger of Allah, (362,363).

  
logo