Vad Profeten Muhammed har sagt om tidigare profeter

Kategori: Hans kall
Publiserad: 19-06-2010

Vad Profeten Muhammed har sagt om tidigare profeter

 

Profeten Muhammed visade ojämförlig respekt och uppskattning för alla tidigare profeter som föregick honom. Bland dessa var Abraham, Moses och Jesus (Må Guds fred och välsignelse vara över dem alla). Gud uppenbarade verser för honom beträffande profeterna som var så pass allvarliga att om någon skulle få för sig att förneka eller ringakta någon av dem, kan denne inte anses vara muslim. Islam betraktar profeterna som ett brödraskap. Alla bjöd in människor till samma enhetliga buskap, att det inte finns någonting värdig dyrkan och underkastelse förutom Gud, utan likar eller medhjälpare.  Muhammed talade ömsint om sina bröder, profeterna och sändebuden. Av vilka några refererades som ”den rättfärdige tjänaren” eller ”min bror.” Han talade om för sina följeslagare att respektera och vörda dem alla, och han förbjöd dem från att anse honom vara bättre än någon av dem.

I koranen har det också nämnts profeter i oerhört många verser som prisar de tidigare profeterna och som ålägger Muhammed att ta dem som förebilder. Detta utgör ett underlag för profeternas broderskap samt den stora uppskattningen tidigare profeter hade för den kommande sista profeten, och hans respekt och prisande av dem.  Faktum är att Gud gjorde omständigheterna i tidigare profeters liv som en tröst för Profeten Muhammed i missförhållandena och svårigheterna han utstod i sin kallelse till Islam.

Följande är en del underlag för detta:

Gud säger:

Dessa är dem som Gud har väglett, så ta deras vägledning som ett exempel. Säg [O Muhammed] Jag kräver från er ingen lösensumma [för detta budskap.] Det är inget annat än en påminnelse till världen.

[Koranen 6:90]

Och Gud säger:

Sändebudet har trott på det som uppenbarats från Sin Herre, och så även de troende. De tror samtliga på Gud, Hans änglar, hans böcker och hans budbärare, [sägandes], ’vi gör ingen åtskillnad mellan Hans budbärare.’ Och de säger, ’vi lyssnar och vi lyder. [Vi ber] Dig vår Herre om tillgivelse och till Dig är den slutliga destinationen.’

[Koranen 2:285]

Ett helt kapitel i Koranen har fått titeln ”Al-Anbiya”, dvs. ”Kapitlet Profeterna”. Efter att ha nämnt många av dem och deras enastående attribut avslutar Gud med att säga:

”… i sanning brukade de påskynda goda gärningar och åkalla Oss med hopp och fruktan och de var gentemot Oss ödmjuka och undergivna.

[Koranen 21:90]

Profeten Muhammed själv har sagt:

 ”Jag är den av människor som står närmast till Jesus, son till Maria – i denna värld och i den kommande. Profeterna är alla bröder - deras mödrar är olika men deras religion är en.”[1]

Och han tillade:

”Jag citerar det som den rättfärdige tjänaren (dvs. Jesus) citerade, ’Jag var ett vittne över dem så länge jag var i sällskap med dem.’”[2]

Han sade också:

”Jag minns min brors [Profeten Salomon] uttalande, ’Min Herre! Tillgiv mig och skänk mig ett kungadöme vars like ingen kan äga efter mig. Sannerligen är du den som Skänker [i överflöd]. ’ ”[3]

Detta är den positiva attityd som Koranen och den profetiska sunnan håller gentemot Guds profeter och sändebud. Profeten Muhammed tilltalade alla muslimer uttryckligen genom uppenbarelser från Gud att den som förnekar någon av de tidigare profeterna är en icke-muslim. Detta är vad koranen förmedlar i följande vers:

Sannerligen! De som förnekar Gud och Hans sändebud och vill skilja mellan [tron på Gud] och [tron på] Hans sändebud och säger: ’Vi tror på några och avvisar andra’ och försöker gå en medelväg [mellan tro och otro] – dessa människor har förnekat sanningen och för förnekarna har Gud i beredskap ett förnedrande straff.

[Koranen 4:150 - 151]

I tillägg finner vi även hur Koranen fördömer judarna som förtalade och dödade profeter:

Vi slöt vårt förbund med Israels barn och vi sände sändebud till dem. Var gång ett sändebud kom till dem med [budskap] som inte föll dem i smaken [vände de honom ryggen] – några kallade de lögnare och andra slog de ihjäl.

[Koranen 5:70]

 Och Gud uppenbarade:

Var de än påträffas skall de utstå skam och vanära, som de inte [söker skydd i] förbundet med Gud och [återupprättar] banden till människorna; de har ådragit sig Guds vrede och störtats i djupt elände, eftersom de framhärdade i att förneka Guds budskap och dödade profeterna mot all rätt, trotsade ständigt Gud och överträdde [Hans bud].

[Koranen 3:112]

 

 

 



[1] Sahih al-Bukhari.

[2] Återberättade i Al-Bukhari, korancitatet är från kapitel 5, vers 117.

[3] Sahih al-Bukhari. Versen är från Koranen 38:35.

 
logo