SAMMANFATTNING AV PROFETEN MUHAMMEDS BIOGRAFI

Kategori: Hans liv
Publiserad: 18-04-2010

 

SAMMANFATTNING AV

PROFETEN MUHAMMEDS BIOGRAFI

 

Profeten Muhammed föddes år 571 e.Kr. i Mekka, som idag ligger i Saudiarabien. Han föddes faderlös eftersom hans far Abdullah dog när hans mor var gravid i andra månaden. När han var sex år dog hans mor Aminah bint Wahb, och lämnade Muhammed T föräldralös. Då blev hans farfar hans förmyndare. Hans farfar hade en hög ställning och stort inflytande i Mekka, och medlemmar-na i hans släkt, Quraysh, såg upp till honom som en värdig man. På den tiden var Quraysh framträdande bland de andra arabstammarna.

Profeten Muhammed T fick sin farfars uppmärksamhet, kärlek och tillgivenhet, men det varade inte länge, ty hans farfar dog när Muhammed T bara var åtta år gammal. Efter hans farfars död blev Abu Talib - hans farbror, förmyndare för honom.

När Muhammed T var tolv år åkte han på en affärsresa med sin farbror, till Bilad Ash-Sham (Syrien). Det var första gången som Muhammed T lämnade sitt hemland. När han var tjugofem år gammal åkte han på en annan resa till Ash-Sham (Syrien), denna gång i affärer åt Khadidjah bint Khuwaylid, en rik och förnäm kvinna. Khadidjah anförtrodde honom sina pengar efter att hon hade hört talas om hans pålitlighet och sannfärdighet. När Muhammed T återvände från Bilad Ash-Sham (Syrien) frågade hon om han ville gifta sig med henne. När profeten Muhammed T gifte sig med Khadidjah, var han tjugofem år gammal och hon var fyrtio.

Innan han blev profet vid fyrtio års ålder, kallades Muhammed T den pålitlige (Al-Amin), eftersom han var den mest moraliske och pålitlige personen bland folket. Han var känd för följande egenskaper: tolerans, tålamod, rättvisa, anständighet, kyskhet, generositet och mod. Innan hans profetkall hade tillkännagivits, var Muhammed T känd för sitt ogillande mot hedniska avgudar. Detta ogillande var så starkt att Muhammed T aldrig var närvarande vid några av de ceremonier som hölls till avgudarnas ära. Profeten Muhammed T drack heller aldrig sprit under hela sitt liv.

Alla de tidigare nämnda karaktärsdragen var bara en del av de egenskaper Gud tilldelade sina Profeter, så att de skulle vara redo att ta emot uppenbarelsen.

De judar och kristna som levde då på den arabiska halvön såväl som de omgivande länderna, förutsåg den siste profetens framträdande i världen, vilket var nämnt i deras Gudomliga böcker Gamla och Nya Testamentet.

År 610 e.Kr sändes Uppenbarelsen ner av Gud genom ängeln Gabriel (Djibril). Gabriel ingav profeten Muhammed T det första kapitlet av den heliga Koranen:

"Läs! I din Herres namn, Han som har skapat -skapat människan av en grodd som växer fast! Läs! Din Herre är den Störste av de frikostiga, som har lärt pennans bruk, lärt människan vad hon inte visste!" (96:1-5)

Således blev Muhammed T kungjord som Profet när han var fyrtio år gammal.

Efter den tidpunkten blev den heliga Koranen uppenbarad för profeten Muhammed T med regelbundna intervaller över de nästkommande tjugotre åren. Denna Uppenbarelse gavs i överensstämmelse med omständigheter och tillfällen som gjorde uppenbarelsen nödvändig. Den heliga Koranen är Guds ord ingiven till profeten Muhammed T genom ängeln Gabriel. Varken profeten Muhammed T eller Gabriel hade någonting att göra med denna Bok, annat än genom dess förmedling till mänskligheten. Gabriel reciterade den för profeten Muhammed T som sedan lärde sig den utantill och överlämnade den till folket. Profeten T beordrade dem som hade lärt sig Koranen att skriva ner den, för han T kunde varken läsa eller skriva. Det är värt att nämna att hela den heliga Koranen skrevs ner under profeten Muhammeds T livstid.

Innan profeten Muhammeds T kall var den arabiska halvön insvept i okunnighet och tyranni, ty folket dyrkade hedniska avgudar. Varje stam hade sin egen avgud, vilken symboliserades av en hednisk avgudabild som stammen dyrkade. Eftersom det fanns 360 stammar på den tiden, fanns det 360 olika hedniska avgudar. Starka människor drog fördel av de svaga, och krig bröt ut p.g.a. bagatellartade frågor. Denna period vittnar också om oräkneliga fall av stöld, plundring och rån på karavaner på den allmänna transportleden. Slaveri, ocker, äktenskapsbrott, dryckenskap, hasardspel och begravandet av nyfödda flickor p.g.a. familjens rädsla för vanära eller fattigdom tog överhanden på den tiden. Kvinnans ställning i samhället var svag. En kvinna hade t.ex. inte rätt att ärva sin familjs egendom, och hon ansågs som en ägodel, likt en möbel eller ett djur.

När profeten Muhammed T framträdde, visade han vägen till en ny era genom att införa den islamiska religionen. Han uppmanade folket att dyrka den ende Guden, och att iaktta de nya lagarna och principerna som då var obekanta för folket. De nya lagarna krävde ett slut på mord, rån, ocker, äktenskapsbrott, hasardspel, alkoholism, begravandet av nyfödda flickor och åsidosättandet av kvinnans rättigheter, likaväl som andra omoraliska handlingar som var vanliga under den förislamiska tiden.

Den islamiska religionen som predikades av profeten Muhammed T orsakade en revolution beträffande moralen bland araberna, ty den krävde dyrkan av en enda Gud, Allah, och den lärde människorna konceptet om liv efter döden. Den nya religionen predikade rättvisa mellan människor, avhållsamhet, släktförhållanden, grannars rättigheter, välgörenhet och kvinnans rätt att ärva och äga.

Majoriteten av Mekkas månggudadyrkare var missnöjda med de nya levnadsreglerna, och de kämpade mot profeten Muhammed T. De behandlade honom mycket illa, och hånade honom. De kallade honom "lögnaren", "galningen", "magikern" och "poeten". De kallade honom "poeten" i negativ mening, och syftade på det faktum att Koranen är skriven i poetisk form. Folket förnedrade honom genom att kalla honom för en poet, och genom att inte erkänna honom som en profet och budbärare. Trots att folket hade kallat profeten Muhammed T "den pålitlige" innan han blev profet, gav de honom efteråt många öknamn.

Dessa månggudadyrkare plågade också Profetens följeslagare. Profeten Muhammed T drevs, tillsammans med sina följeslagare från sina hem i Mekka till en öken utanför staden. De lämnades i tre år i brist på mat och vatten. Trots allt fortsatte profeten Muhammed T att predika om den islamiska religionen i Mekka i tretton år. Därefter befallde Gud honom att utvandra till Medina. Utvandringen till Medina (som kallas Hijrah) anses som en viktig händelse i Islams historia, och den markerar början på den muslimska kalendern. När Profeten utvandrade till Medina blev han stöttad av stadens invånare, och han grundade den första islamiska staten. Han tillbringade de sista tio åren av sitt liv där.

I Medina var profeten Muhammed T ledare, domare och arméns befälhavare. Detta var förutom hans nödvändiga uppgifter som profet, budbärare, far till sina barn och make till sina hustrur, hans ansvar. Denna sida belyser en av de största skillnaderna mellan muslimska och icke-muslimska kulturer. Islam anses vara en allomfattande religion som styr alla aspekter i livet. Därför tror inte muslimer på principen "separering mellan kyrkan och staten" vilket är vanlig i väst.

Profeten Muhammed T var en strategisk ledare av försvaret av Medina beträffande arméer och krigstaktik. Han utkämpade många slag mot månggudadyrkarna och judarna. Detta gjordes för att stoppa polyteisternas och judarnas aggressioner, och för att försvara och beskydda Medinas befolkning. Dessa slag var också nödvändiga för att bana väg för predikan om Islam.

Med tiden blev folket, av egen fri vilja, övertygade om sanningen i den nya religionen. Islam började spridas bland alla invånare på den arabiska halvön. Profeten Muhammed T sände brev till några av kungarna i världen på den tiden, och uppmanade dem att tro på Islam. Eftersom Islam är en internationell religion sände profeten Muhammed T meddelanden till följande ledare: Cesar, den romerska kungen av Bysantin; Mukawkis, prinsen av Egypten; Negrus, kejsaren av Etiopien; Khusrau, kungen av Persien; Al-Monther bin Sawi, kungen av Bahrain, Djaifar och Abbad, de två kungarna av Oman och Hawtha bin Ali, kungen av Yamamah.

Profeten Muhammed T ingick ett tioårigt fredsfördrag med folket i Mekka. De bröt detta förbund och förenade sig med stammen Bakr och dödade flera medlemmar av Khuza´ahs stam, som var allierad med profeten Muhammed T. Därför ledde Muhammed T en armé med tiotusen krigare för att inta Mekka. Mekka förstod det meningslösa i att göra motstånd mot Profetens styrkor och gav upp utan strid.

Erövringen av Mekka anses av muslimerna som den största av alla triumfer p.g.a. Mekkas ställning som en helig stad dit folket gör sina årliga pilgrimsfärder. I Mekka finns också al-Kabah, Guds Hus, bevarad vilket återuppbyggdes av Profeten Abraham. Mekka spelade också en betydande roll politiskt och kommersiellt bland de arabiska stammarna. Profeten Muhammed T själv föddes i Mekka, som anses vara hans hemland, och hemlandet för de flesta av hans följeslagare. Mekka var staden där alla stammarna samlades mot Guds Profet, och plågade honom personligen. Det var Mekka som var den strategiska medelpunkten för motståndet mot Islam. Av dessa anledningar var erövringen av Mekka betydelsefull. Profeten Muhammed T var till fullo medveten om att erövringen av Mekka var det bästa sättet att sprida Islam bland araberna.

Han intog Mekka på ett ödmjukt sätt vilket visade lydnad mot Gud. Han intog inte Mekka på det arroganta sätt man skulle kunna förvänta sig av en erövrare. Ett tecken på profeten Muhammeds T ödmjukhet och undergivenhet mot Gud, var att hans panna nästan vidrörde mitten på hans kamels sadel, när han red in i Mekka.[1] Dessutom förlät han hela folket i Mekka och befallde sina soldater att inte skada deras egendomar eller rikedomar. Som följd av Profetens hänsynsfulla och toleranta uppträdande konverterade alla medborgare i Mekka till Islam. När Profeten hade förlåtit folket i Mekka befallde han att deras hedniska avgudar skulle förstöras. Dessa avgudar omgav Kabah (det heliga huset som återuppbyggdes av Profeten Abraham). Därinne hade det funnits trehundrasextio avgudar som var och en representerade en arabisk stam på den tiden. Efter erövringen av Mekka återvände profeten Muhammed T till Medina där en stor mängd människor skulle komma att konvertera till Islam. Varje arabisk stam skickade en delegation till Medina för att finna Profeten och få undervisning av honom i Islams principer. Dessa delegationer hade konverterat till religionen å stammarnas vägnar. Detta år är känt som "delegationsåret".

Under sin livstid lyckades profeten Muhammed T samla alla de arabiska stammarna under Islam. Dessa stammar hade av tradition bekämpat och föraktat varandra. Ingen i arabernas historia hade någonsin lyckats med att förena dem. Profeten Muhammed T blev ledaren över majoriteten av befolkningen på den arabiska halvön efter att ha grundat den islamiska staten. Innan han dog gjorde han en pilgrimsfärd till Mekka. Han gick runt Kabah sju gånger. Senare under sin pilgrimsresa höll Profeten T sitt berömda avskedstal. Följande text återger en del av vad han sade:

"O Människor, lyssna på detta budskap, för det kan vara sista gången som jag träffar er här.

O Människor, denna månad och denna dag är heliga, och precis som denna stad, Mekka är helig, så är också varje muslims liv och ägodelar heliga, tills ni möter er Herre.

O Gud, fullbordade jag budskapet till folket? Om så är fallet, var mitt vittne.

O Människor, visa respekt för andra människors ägodelar. En ägodel som har utlånats eller anförtrotts till dig, måste återlämnas till sin rätte ägare.

O Människor, akta er för Satan. Trots att han tappat hoppet om att dyrkas på denna plats, tror han ändå att han kan fresta er att begå små synder.

O Människor, de troende är bröder och ingen skall ta någon annans tillhörigheter utan hans tillåtelse.

O Gud, överlämnade jag ditt budskap till folket? Om det är så, var mitt vittne.

O Människor, när jag är borta, bli inte icketroende som dödar varandra. Jag har lämnat er med Guds Bok, Koranen, så ni kommer att ha korrekta principer att följa, och så länge som ni noggrant håller fast vid den, kommer ni inte att vilseledas.

O Gud, överlämnade jag ditt budskap till folket? Om det är så, var mitt vittne.

O Människor, er Herre är En, och er fader är en [för att] ni härstammar alla från Adam, och Adam skapades av lera. Den bäste utav er är den som fruktar Gud mest. Ingen arab är överlägsen någon icke-arab, förutom i gudsfruktan.

O Gud, överlämnade jag ditt budskap till folket? Om det är så, var mitt vittne.

O Människor, de av er som lyssnar på mig nu måste föra detta budskap vidare till dem som är frånvarande."

633 e.Kr. dog Profeten T. Han var sextiotre år gammal enligt månkalendern (den synodiska månkalendern), och sextiett enligt kalendern som följer solen. Omedelbart efter Profetens död kom Abu Bakr ut och sade till folket: "Sannerligen, var och en som dyrkar Muhammed T, vet att Muhammed T är död, men var och en som dyrkar Gud vet att Gud lever, och aldrig dör." Sedan reciterade han följande verser från den heliga Koranen:

"Du skall dö (Muhammed), och de skall dö." (39:30)

"Muhammed är ingenting mer än ett sändebud och [andra] sändebud har kommit och gått före honom. Om han dör eller stupar i strid, kommer ni då att göra en helomvändning? Den som vänder helt om vållar inte Gud någon skada. Men Allah skall belöna dem som visar tacksamhet." (3:144)

Profetens kropp begravdes i sitt hus, i hans frus,
Aishas, rum. Hennes rum var beläget mycket nära Profetens moské. Senare bredde Moskén ut sig i sådan utsträckning att den omfattade Profetens hus. Profetens moské är belägen i Medina, Saudiarabien. Idag besöker miljoner muslimer hans moské. Detta besök kan sammanfalla med en muslims pilgrimsfärd till Mekka, eller vid något annat tillfälle. Mindre än två århundraden efter
profeten Muhammeds T död, blev muslimerna bärare av hans heliga budskap. Islam spreds över hela världen, tills det nådde Kina i öster och Spanien i väster. Det islamiska väldet kom att bli det största i mänsklighetens historia. Islams läror var drivkraften för denna häpnadsväckande snabba utbredning av den muslimska tron.



[1] Han red alltså inte in i Mecka på ett högmodigt sätt med nä

san i vädret.

 
logo