Hadither - läror av profeten Muhammed

Kategori: Hans hadither
Publiserad: 20-04-2010


Hadither - läror av profeten Muhammed

 

Vad gäller kunskapskällor i Islam är den primära texten Koranen och sedan Hadith[1] som även dem finns tillgängliga idag bevarade i verifierade register. Hans ord, handlingar och reaktioner i varje situation genom hela hans liv var memorerade och registrerade av de som faktiskt bevittnade eller hörde dem. En berättelse av detta slag kallas hadith. Varje hadith har två delar: texten och förteckningen över återberättare. Även när texten verkar korrekt och logisk, måste den stödjas av en obruten kedja tillförlitliga återberättare som går direkt tillbaka till Profeten själv för att kunna accepteras av islamiska rättsombud. De lärde granskar mycket noggrant tillförlitligheten av återberättarna, och godtar endast de hadither vars kedja av berättare är kända för att vara helt tillförlitliga och korrekt. När dem är verifierade som autentiska, blir dessa berättelser ett komplement till Koranen som den elementära grunden för islamisk lagstiftning.

 

Kritisk granskning av hadither började på ett tidigt stadium. Profetens följeslagare lärde sig och förde vidare hans läror på tre sätt: Memorering, skriftlig dokumentation eller praxis. De inte bara memorerade och registreras de uppenbarelser som utgör Koranen, utan memorerade även de exakta ord som profeten själv använde i sina uttalanden såväl som beskrivningar av hans beteende och karaktär. Efter att han avled och islam spreds
med följeslagarna till Asien och Nordafrika, följde denna kunskap med dem, och deras elever bevarade det plikttroget för efterföljande generationer.

 

Allteftersom återberättelserna spreds från lärare till elev, blev det till dem lärdes ynnest att berättelserna alltid föregick av en lista berättare, vilka i sin tur gick tillbaka till Profeten själv. Detta gav senare lärde möjlighet att själva kontrollera varje berättarkedja och avvisa det om kedjan av berättare innehöll någon som var okänd eller som gjort sig nämnda för att vara svag i minnet eller hade fallenhet för att hamna i misstag eller förvillelser. Endast de berättelser vars kedjor var fullständiga och vars återberättare var opåverkade kunde
faktiskt hänföras till profeten och kunde accepteras som auktoritativa.

 

Denna typ av stipendium blev allt mer väsentlig under senare år när muslimer började
fabricera hadither för att stödja sina egna åsikter och sprida dem bland vanligt folk.
De lyckades dock bara spinna på deras bedrägeri för en kort tid, innan de falska berättelserna slutligen avslöjades av specialisterna inom hadith. Deras strikta och exakta metoder
ledde till att vi idag kan veta vilka hadither som är
äkta och vilka som är svaga och vilka som kan godtas som bevis. Den stora mängden med information som så samvetsgrant samlats in och analyserats under strikt noggrannhet av muslimska akademiker fyller nu hundratals volymer, för att inte nämna dem studier som har utvecklats kring dem.



[1] Def. Profeten Muhammeds uttalanden, göranden och verifieranden. Den primära skillnaden mellan Koranen och hadith är att Koranen betraktas som en ”helig” skrift som läses i bön och som ger reciteraren belöning till och med för varje bokstav han/hon reciterar, medan en hadith endast är källa till kunskap och visdom men är inte därmed helig i den bemärkelsen. Ö.A.

 
logo