Den nådige Profeten – del 1

Kategori: Hans egenskaper
Publiserad: 19-06-2010

 

Den nådige Profeten – del 1

 

 

Han visade barmhärtighet, även mot sina fiender:


Profeten var en nåd för hela mänskligheten. Gud beskrev honom som sådan genom att säga:

 

"Vi har inte sänt dig [O Muhammed] utan som en nåd till alla folk."

[Koranen 21:107]

 

Och Profeten själv sade:

 

"I sanning sändes jag som en nåd." (Muslim)

 

Hans nåd var allmängiltig och inbegrep gentemot såväl troende som icke-troende. När Tufayl ibn `Amr ad- Dausi hade gett upp hoppet om ledning för sin stam gick han till Profeten och sade:

 

"O Guds sändebud, stammen Daus har varit olydiga och vägrande, så åkalla Gud mot dem."

 

Profeten mötte Qiblah och höjde sina händer och folket var säkra på att Daus skulle gå under när han bad mot dem. Men denna nådige profet sade bara, "O Gud, vägled Daus och få dem [till islam]." (Al-Bukhari och Muslim)


Han åkallade Gud för deras vägledning och inte för deras straff eller undergång, eftersom han bara ville gott för människor och hoppades för deras framgång och frälsning. Profeten gick till Taif och bjöd in dess folk till islam, men de mötte honom med förnekande och förlöjligande och pojkarna på gatorna manades att kasta stenar på honom, så till vida att han blev helt blodig och sargad. Hans fru ’Aishah frågade honom vid ett senare tillfälle:

 

"Jag frågade Allahs budbärare om han någonsin hade haft en svårare dag än slaget vid Uhud. Han sa: ’Jag uthärdade mycket av ditt folk, men det värsta jag fick utstå från dem var dagen av al-`Aqabah när jag bjöd in Ibn 'Abdi Ya Layl ibn Abdi Kulal till islam. Han svarade inte som jag hade velat, så jag lämnade honom försjunken i mina bekymmer och kom inte runt förrän jag hade kommit fram till Qarn ATH-Tha’lib. Jag lyfte mitt huvud och fann att ett moln hade skuggat mig. Det var då jag såg skepnaden av Gabriel i den. Han ropade till mig, ’Sannerligen, har Gud den Allsmäktige och Ståtlige, hört vad ditt folk har gett dig för svar och hur de reagerade mot dig. Han (Gud) har skickat bergens ängel till dig, så beordra honom med vad du vill över dem. Ängeln över bergen tilltalade då mig, ’O Muhammad! Faktum är att Allah har hört vad ditt folk säger till dig och hur de reagerar mot dig. Jag är ängeln över bergen och Gud har sänt mig till dig för att utföra vad du än önskar. Om du vill kan jag krossa dem mellan dessa två berg.’ Men Allahs budbärare svarade:

’Snarare hoppas jag att Allah kommer att föra fram ur deras avkomma dem som kommer att dyrka Gud ensam utan partner och inte dyrkar annat vid hans sida.’

(Al-Bukhari och Muslim)

 

Detta var den nåd som gjorde det möjligt för profeten att glömma sitt blödande sår och
brustna hjärta, bara genom att tänka på hur man skall föra gott till dessa människor och föra dem ut ur mörkret och in i ljuset och guida dem på den rätta vägen. När profeten senare erövrade Mecka och inträdde med tiotusen krigare, gav Gud honom tillåtelse att fatta beslut beträffande dem som hade misshandlat och förföljt honom, planerat att döda honom, utvisat honom från hans hemland, dödat hans följeslagare och torterat dem på grund av deras religion. En av hans följeslagare sa: "Idag är massakerns dag!" Men profeten besvarade:

 

"Nej. I dag är en dag av nåd."

 

Sedan gick han framför de besegrade vars ögon sjöd av rädsla och vars hjärtan skakade, i väntan på att se vad den segerrika belägraren skulle göra med dem. Enligt deras egna anor och sedvanor präglades en belägring av hämnd, svek, stympning av dem som har dödat etc. precis som de gjorde mot muslimerna vid slaget av Uhud och på andra håll. Men profeten sade till dem:

 

"O Quraysh, vad tror ni att jag kommer att göra med er?"

 

De svarade, "Det som är gott. Du är en generös bror och en son till en generös bror." Guds sändebud svarade då:

 

"Gå, för ni är fria."

 

Och dem kände som om dem hade räddats från graven. En sådan allomfattande benådning var resultatet av barmhärtigheten i Profetens hjärta, så omfattande att den till och med omgav de fiender som hade skadat honom och hans följeslagare mest. Om det inte vore för Guds och sedan hans profets nåd, skulle inte ett sådant överseende kunna inträffa. Hur sant var profetens ord när han sade:

 

"Jag är inte mer än en skänkt barmhärtighet." (Al-Hakim)

 

 

 
logo