Det största tecknet till profetskap

Kategori: Hans kall
Publiserad: 31-07-2010

 

Det största tecknet till profetskap

 


Bland de tydligaste tecknen på Muhammeds profetskap är den ädla Koranen, i vilken Gud
utmanar araberna och andra fram tills Återuppståndelsens Dag, att tillverka något i likhet. Han sade:

”Och om ni tvivlar på något av det som Vi steg för steg har uppenbarat för Vår tjänare, kom då fram med en sura som kan jämföras med detta och kalla på era vittnen - andra än Gud - om ni talar sanning.”

[Koranen 2:23]


Och:

Eller säger de, "Han uppfann den?" Säg, "Frambringa då en jämförbar Surah och kalla [till er hjälp] vem er kan andra än Gud, om ni är sanningsenlig." (10:38)

Ibn al-Jawzi uppgav att Koranen är oefterhärmliga på flera sätt:

 

1.     I sin vältalighet och precision, dess koncisa och omfattning. En historia kan exempelvis berättas i sin helhet, för att senare upprepas i koncist form utan att förlora sitt innehåll.

2.     I olikhet med de stilar i prosa och poesi som användes av araberna. De misslyckades med sina ansträngningar i att imitera den och erkände istället dess överlägsenhet. Al-Waleed ibn al-Mugheerah[1] medgav detta då han sade: "Vid Gud! Säkerligen innehar den sötma och säkerligen innehar den elegans."

3.     I dess information om tidigare nationer och de profeter som för judar och kristna är kända. Detta även fast den som förmedlade den var analfabet som varken kunde läsa eller skriva, inte heller hade han träffat lärde eller siare. Faktum var att de araber som kunde läsa och skriva och faktiskt fick träffa lärde kände inte till uppgifterna funna i Koranen.

4. I sin information om okända händelser i framtiden, vilka är tydliga bevis, då det som sades sedan besannades. För att illustrera:

Judarna blev tillsagda:

”Säg: ’Om de eviga boningarna hos Gud är er förbehållna och alla [andra] är utestängda därifrån, borde ni önska er döden - om [era ord] är uppriktiga.’"

[Koranen: 2:94]

 

Sedan fortsatte Gud med att säga:

Men de kommer aldrig att önska sig [döden] på grund av det som deras händer har sänt före dem [till Domen] - Gud känner de orättfärdiga. [Koranen 2:95]

Och han sade till folket:

Och om ni tvivlar på något av det som Vi steg för steg har uppenbarat för Vår tjänare, kom då fram med en sura som kan jämföras med detta och kalla på era vittnen - andra än Gud - om ni talar sanning.

[02:23]

 

Sedan sade han:

Om ni inte gör detta - och ni kommer inte att göra det - frukta då Elden, vars bränsle är människor och stenar och som hålls i beredskap att ta emot dem som förnekar sanningen.

[02:24]


Och Gud säger:

”Säg till de som inte tror, ’Du kommer att övervinnas.’" (03:12)

Och de blev besegrade. Han sade också:

”… Ni ska helt visst stiga in i den heliga Moskén i fred och med rakade huvuden eller kortklippt hår. Då har ni ingenting mer att frukta!”

[Koranen: 48:27]


Och de inträdde den. Och Gud sade om Abu Lahab:

”Han skall brinna i en [flammande] eld, och hans hustru [likaså] – alltid på språng med illvilligt skvaller och förtal, skall bära ett tvinnat rep om sin hals.

 

Detta var ett uttalande om att de båda skulle dö i ett tillstånd av otro, och det är vad som hände.

5. I sin frihet från inkonsekvens och motsägelser. Allah sade:

 Om [Koranen] hade varit från andra än Allah, skulle de ha funnit mycket motsägelse i den. (4:82)

Och han sade:

Det är i sanning Vi som sände ned budskapet (dvs. Koranen) och i sanning kommer vi att bevara den. (15:09)

Abu Hurayrah rapporterade att Profeten sade:

"Det fanns ingen profet bland [tidigare] profeter, förutom att han fick tecken som folk trodde på. Och säkerligen fick jag en uppenbarelse från Gud. Så jag hoppas på att få vara den med flest följare på uppståndelsens dag." (Al-Bukhari och Muslim)

Ibn `Aqil sade, "Från Koranens oefterhärmlighet är att ingen kan citera ur det en vers vars innebörd är tagen från tidigare ord, medan människor alltid lär sig saker av varandra. Som det är sagt, "Al- Mutanabbi tog från al-Bohtari. "

 

Ibn al-Jawzi sade, "Från detta har jag dragit slutsatsen om två viktiga innebörder. Det ena: är att de tidigare profeternas underverk upphörde med deras bortkomst. Så att om en ateist idag kom och sade, "Vilka underlag finns det för att Muhammed och Moses var sanna profeter? " varvid han blir tillsagd, "Månen delades för Muhammed och havet delades till Moses”, skulle han bara säga, "Det är omöjligt." Följaktligen gjorde Gud denna Koran som ett av Muhammeds ständiga mirakel, vilket visar hans ärlighet efter hans död liksom de tidigare profeterna, eftersom han bekräftade sitt budskap och gav information om dem.

Det andra: är att Koranen talar om för judar och kristna att beskrivningen om Muhammed var skriven i Toran och Evangeliet. Den vittnade också på Hatibs tro och ’A'ishahs oskuld, vilka var vittnesbörder om något okänt. Om hans beskrivning inte hade funnits i Torah och Evangeliet hade dessa vittnesmål varit stötande för dem, och om ’A'ishah och Hatib hade trott annat än vad som sades om dem i Koranen, hade de avstått sin tro.[2]



[1] En islamfientlig.

[2] Kortfattad från Al-Wafa s. 267-273.

 
logo