Hans tålamod i utsatthet

Kategori: Hans egenskaper
Publiserad: 31-07-2010

 

Hans tålamod i utsatthet


Profeten blev engagerad i att kalla till Islam och hade slagit in på vägen av råd och instruktioner. Han uppmanade folk att dyrka Gud ensam, utan att associera något vid Hans sida. Han uppmanade dem att överge deras förfäders hedniska sedvänjor som: polyteism, statydyrkan och alla omoraliska och olagliga förehavanden. Endast ett fåtal trodde på honom, de flesta gjorde det inte.

Även om Gud värnade och skyddade hans liv, genom hans farbror Abu Talib, blev profeten misshandlad, inskränkt och trakasserad svårt. I Profetens sjunde år, tog Han, Abu Talib och Bani Hashims och Bani Muttalibs klaner tillflykt på ett stycke land som tillhörde Abu Talib. Då beslöt Quraysh att med våld isolera dem i området. De var muslimer såväl som icke-muslimer vilka tidigare hade stöttat sina släktingar, med undantag för Abu Lahab. De enades om att genomföra en bojkott av profetens utökade familj (dvs. hans följeslagare).

 

De beslöt att inte acceptera några avtal med dem, för att hindra dem från marknadsplatserna och för att förhindra all provision från att nå dem tills att de överlämnar Allahs budbärare för avrättning. Sedan ingraverade dem denna orättvisa i skrift och hängde pergamentet inuti Kabah.

 

Profeten gav då order om att låta följeslagarna emigrera till Abessinien med tanke på det ökade förtrycket. Detta var det andra migrationen - 83 män och arton kvinnor migrerade - och en del muslimer från Jemen gick med dem. Profeten och de med honom hade befunnit sig i exil i nästan tre år i en stat av svåra umbäranden och hunger, och levde på det lilla som slank in i hemlighet, tills de slutligen svälte så till vida att de var tvungna att äta trädens blad. Detta fortsatte tills det tionde året av profetskapet, då några män bland Quraysh fick ett slut på bojkotten och de kunde frigöras.

 

Samma år avled Profetens fru, Khadija och efter två månader hans farbror, Abu Talib. Med sin farbrors död, var Quraysh fria att trakassera honom mer än någonsin och ökade sin fientlighet och misshandel mot honom.[1] I autentiska samlingar av Bukhari och Muslim har det återberättats att Allahs budbärare en gång bad nära Ka`bah medan Abu Jahl satt med några av hans vänner i närheten. Dagen innan hade de slaktat en hon-kamel, så Abu Jahl sa, "Vem av er kan fatta tag i dess döda foster och sätta det på Muhammads rygg medan han prostrerar?" Så den mest ogudaktiga av dem gick och tog den, och när profeten prostrerade placerade han den mellan skuldrorna och de skrattade tills de föll över en annan. Hans dotter, Fatima kom och kastade bort den från honom och började förbanna dem.

 

När profeten hade avslutat sin bön höjde han rösten bedjande mot dem och sade: "O Allah, tag dig an Quraysh" tre gånger. När de hörde detta slutade skratta, i fruktan för hans bön. Han fortsatte, "O Allah, tag dig an Abu Jahl ibn Hisham, ’Utbah ibn Rabi `ah, Shaybah ibn Rabi` ah, al-Waleed ibn `Utbah, Umayyah ibn Khalaf och ’Uqbah ibn Abi Mu`it." Ibn Mas `ud sade, "Vid den som har sänt Muhammed med sanningen! Jag såg dem som han åkallade till Gud mot falla döda på dagen av Badr, de släpades och kastades i brunnen vid Badr." Och i al-Bukhari berättas det att "Uqbah ibn Abi Mu’it en dag grep tag i profetens axlar och virade hans kläder runt hans hals och kvävde honom hårt. Abu Bakr kom då springande och knuffade honom tillbaka och skrek, "Skall du döda en människa bara för att han säger, " Min Herre är Gud [den Ende]?'[2] När hetsjakten mot Allahs budbärare förvärrades begav han sig iväg till Taif med uppsåt att bjuda stammarna av Thaqif till islam, men möttes bara av envishet, förlöjligande och övergrepp, de kastade stenar på honom tills hälarna blödde. Så han bestämde sig för att återvända till Mecka, och på hans väg, på Qarn ath-Tha’lib, sneglade han upp och såg att ett moln hade skuggat honom. Inom molnet var Ärkeängeln Gabriel, som kallade till honom:

 

"I sanning har Gud hört vad ditt folk har sagt till dig och hur de reagerade mot dig. [Därför] har Han skickat ängeln över bergen så att du kan besluta för honom vad han ska göra med dem. Ängeln över bergen tilltalade då honom och sade:

 

"O Muhammed, ja, Gud har hört vad ditt folk har sagt till dig och hur de reagerade mot dig. Jag är ängeln över bergen och Gud har sänt mig till dig för att ge mig order om vad du vill att jag ska göra med dem. Om du önskar kan jag krossa dem mellan de två bergen [i Mecka]."

 

Men Guds sändebud svarade:

 

"Snarare hoppas jag att Gud kommer att föra fram ur deras avkomma dem som kommer att dyrka Gud ensam utan partner och inte tillber annat vid sidan av Honom ." (Al-Bukhari och Muslim)



[1] Lubabul-Khiyar fi Siratil-Mukhtar, sidorna.37-40.

[2] Han citerade detta från Koranen (40:28).

 
logo