Profetens dyrkan

Kategori: Hans egenskaper
Publiserad: 31-07-2010

 

Profetens dyrkan


Profeten brukade göra mycket bön, fasta, åkallan och andra sorters dyrkan. När han utförde en dyrkanshandling fortsatte han med det och gjorde det regelbundet.  ’Aishah rapporterade:

 

Om han (dvs. Profeten) missade sin nattbön på grund av värk eller av andra skäl brukade han be tolv Raka’hs[1] nästa dag." (Muslim)

 

Han övergav aldrig nattbönen och brukade stå tills att hans fötter svullnade. När han tillfrågades om det, sade han lugnt, ’Ska jag inte vara en tacksam tjänare?’ (Al-Bukhari och Muslim)

 

 Hudhayfah ibn al-Yaman sade:

 

Här om natten bad jag tillsammans med profeten och han började med Kapitlet al-Baqarah. Jag antog att han efter hundra verser skulle buga sig, men han fortsatte. Då tänkte jag att han skulle recitera hela den i sin helhet på en Raka’h, men han fortsatte och började med Kapitlet an-Nisa och reciterade hela den och sedan kapitlet Aal-Imran och reciterade den, och han reciterade långsamt. När han kom till en vers där det fanns lovprisande, prisade han Gud, och när han kom till en vers med åkallan, började han åkalla, och när han kom till en vers som nämner något straff [i nästkommande liv], sökte han Guds skydd ifrån det. Sedan bugade han sig och sade: "Förhärligad är du min Herre, den Väldige."[2] och han bugade nästan lika länge som när han stod. Sedan sade han: "Gud hör den som lovprisar Honom,"och stod upp och stannade stående nästan lika länge som hans bugning. När han prostrerade sade han: ’Förhärligad är du min Herre, den Högste,’ och hans prostration var nästan lika lång som när han stod. "(Muslim)

 

Han brukade alltid be tio Rak’ah regelbundet när han var hemma: Två före Middagsbönen och två efter, två efter eftermiddagsbönen, två efter kvällsbönen och två innan morgonbönen. Han höll fasta på den frivilliga bönen före morgonbönen och mer så än någon annan frivillig bön. Han har aldrig missat denna bön, vare sig på resa eller hemma, och det var inte rapporterat att han skulle ha utfört några frivilliga böner under sina resor utom före morgonbönen samt Witr (frivillig nattbön).

 

Han kunde ibland utföra fyra Raka’h före middagsbön, och när han en gång bad under natten reciterade han en vers ur Koranen som han upprepade fram till morgonen. Profeten var angelägen om att fasta på måndagar och torsdagar och sade:

 

"Gärningar visas [för Gud] på måndagar och torsdagar, och jag tycker om att visa mina gärningar medan jag fastar." (At-Tirmidhi - Hasan).

 

Han brukade fasta de första tre dagarna för varje månvarv. Mu’adhah al-’Adawiyyah frågade ’Aishah (Profetens hustru):

 

Har profeten fastat tre dagar varje månad?’ Hon svarade: ’Ja.’ Hon frågade, ’I vilken del av månaden fastade han?’ ’Aishah svarade, ’Det spelade ingen roll för honom vilken del av månaden han fastade." (Muslim)

Ibn 'Abbas rapporterade:

 

Guds sändebud undgick sällan fastedagarna vid fullmåne (den 13:e, 14:e och 15:e), vare sig hemma eller på resa.” (An-Nasa'i - Hasan). Och han brukade fasta på ’Ashura (den tionde dagen av Muharram) och uppmuntra folk att fasta den dagen.

 

Och ’Aishah sade:

 

"Det fanns ingen månad som han (frivilligt) fastade i mer än han gjorde i månaden Sha’ban. Han brukade fasta nästan hela den månaden. I en annan version sade hon:" Han brukade fasta Sha`ban med undantag för lite."(Al-Bukhari och Muslim)


När det gäller åminnelse av Gud, sinade Profetens tunga aldrig från att nämna Honom, den Mäktige, den Ståtlige. Han brukade nämna Honom i varje tillfälle och situation. När han avslutade sin bön brukade han be Gud om förlåtelse tre gånger och säga:

 

O Gud, Du är frid och från er kommer frid. Välsignad är du, O du Besittare av Majestät och Ära.” (Muslim)

Och efter att han avslutat bönen och uttalat sin sista hälsning, brukade han säga:


Det finns ingenting värd dyrkan utom Gud, ensam, utan partner. Till honom hör herraväldet och till Honom hör alla lovord och han är behörig över allting. O Allah, det finns ingen som kan hindra det Du ger och ingen kan bevilja vad du vill förhindra, och ingen kan förmå gynna någon med medel som går emot Dig.” (Al-Bukhari och Muslim)

I sin bugning och prostration brukade han säga:

 

Upphöjd och ren, Herren över änglarna och Anden (dvs. Ärkeängeln Gabriel)”. (muslim)

Anas rapporterade att Profetens vanligaste åkallan var:

 

Vår Herre, ge oss gott i denna värld och gott i det nästkommande livet och rädda oss från skärselden.” (Al-Bukhari och Muslim)

Och han brukade frekvent be Allah om Hans förlåtelse. Ibn ’Umar rapporterade:

 

Vid ett möte med Profeten räknade vi ut att profeten sade, ’Min Herre, förlåt mig och acceptera min ånger, Du är sannerligen den Förlåtande, den barmhärtige’, Ett hundra gånger. (Abu Dawud och at-Tirmidhi, som klassificerade den som hasan-sahih)

Profeten satte förbud mot att gå till det extrema när det kommer till dyrkan och varnade för överansträngning. Han sade:

"Ta bara på dig vad du kan stå ut med, för Gud tappar inte intresset förrän ni gör det."

 

Och han sa att den bästa formen av dyrkan är den som sker konsekvent. (Al-Bukhari och Muslim)




[1] Dvs. enheter av en bön. Varje bön består av olika antal enheter. En enhet består i grova drag av stående, recitation, bugande, prostration och sedan upprepas det i nästa ”Raka’a”. Ö.A.

[2] Betydelsen av det på svenska. Ö.A.

 
logo